Människovärde

Vi har en 94åring på avdelningen, som innan hon kom till oss levde självständigt hemma. Var klar i huvudet och kunde röra sig fritt inom lägenheten.

En dag valde hon att svälja all hennes medicin tillsammans med en flaska vin. Samma dag valde en av döttrarna att spontant komma på besök och hittade då hennes mamma nästan död på golvet.

Ambulans. Magpumpning. Hela tjohejet.

Nu ligger kvinnan hos oss kan inte/vill inte röra sig. Vägrar prata. Skriker när man försöker vårda henne.

Nu ska denna nittiofyra år gamla kvinnan tvångsinvisas på psykiatrin.

Varför kan man inte acceptera hennes önskan att dö? Hon har levt sitt liv och visat att hon är redo att gå vidare nu. Men nej, hon ska hållas vid liv vad som en händer. Hon har förlorat makten över sitt liv. Och över sin död. Jag tycker så synd om henne.