Jag är en loser baby

Pendlar mellan hemmet och aupairfamiljen, två timmar tur-och-retur fem dagar i veckan. Idag var en mardrömsmorgon. Ibland är det helt enkelt så sjukt fullt, och när man måste åka med ett gammalt tunnelbanetåg vill jag hänga mig lite. Där inne är luften så kass, det är asvarmt och man har knappt plats att vicka på fingrarna! Var hungrig, trött, fick dålig luft och kände bara hur jag mådde sämre och sämre. Började bli yr och illamående. "Nej!! Skit skit skit" gick genom huvudet. "Jag vill inte spy här, jag vill inte, vill inte vill inte!"

Som tur är lyckades jag krångla till mig en sittplats, tog av halsduk, jacka och tjockiströjan och försökte andas lugnt. "Jag måste inte spy, jag måste inte spy" var mitt nya mantra. Efter 20 minuter kan jag äntligen gå av. Kikar klockan. 8:42. Shit! Bussen går NU! Har inte lust att sitta och vänta 20min på nästa!

Blir att springa upp för trapporna, försöka trycka ner illamåendet och kämpa på, trappa efter trappa. Sprintade in i bussen, flåsande som en blåsbälj. Men jag klarade det!

Väl framme blir jag påhoppad av vovven, så sjukt sött att någon blir så glad av att se mig! Det göra resan liiiite uthärdligare.

Münchens töffaste tunnelbanestation