So I've made my first draft to "Mannen utan öde" (Fatelessness) by Imre Kertész:

Mannen utan öde.

En vanlig vardagsmorgon kliver en fjortonårig pojke på bussen till jobbet. Bussen stoppas och de judiska pojkarna tvingas på ett tåg vars sista anhalt är ett koncentrationsläger. Det är endast ett år kvar av andra världskriget och det spenderas under hemska förhållanden på tre olika läger: Auschwitz, Buchenwald och Seitz. Pojken skiljs från sina vänner och lär sig att anpassa sig till svälten, sjukdomarna och tristessen. Detta skildrar Imre Kertész i sin bok ”Mannen utan öde”. Kertész föddes i Budapest 1929 och fick år 2002 nobelpris i litteratur. Mannen utan öde har även givits ut under namnet Steg för steg.

Pojken i boken beskriver handlingen detaljerat och förvånansvärt okänsligt. Mannen på bokens framsida syns inget ansikte, och det passar bra med innehållet. Personer nämns sällan vid namn, utan med olika epitet t.ex. ”Rökaren”, ”Experten” och ”Alfonsen”. Boken är inte helt svart, utan den skildrar även värmen och gemenskapen mellan fångarna, dock gör kontrasten det hemska, om möjligt, ännu värre. Jag är riktigt glad att jag har läst den här boken, trots att man mår lite psykiskt dåligt under tiden. Man har läst och hört talas om fenomenet tidigare men ändå blir man ännu en gång förvånad över hur fruktansvärt det var.

Kapitlen var långa, texten liten men det spelar ingen större roll. Sidorna bara flyger förbi och det är svårt att lägga ifrån sig boken när man väl har börjat läsa.